Swedish

Verb

förgå

1. to vanish, to pass, to cease, to run out, to die

   Hans tålamod förgick.

   His patience ran out.

   Den rysliga natten förgick, och morgonen inbröt.

   The dreadful night passed, and the morning came.

   Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden

   And all flesh died that moved upon the earth (Genesis 7:21)

2. (reflexive) to go too far, to overshoot oneself, to commit a crime

   Jag har förgått mig, då jag nämnde det.

   I have o'ershot myself to tell you of it (Shakespeare, Julius Caesar, act 3, scene 2)

Conjugation

See also

• begå
• förbegå
• förbigå
• föregå
• förgänglig