Definify.com
Definition 2025
sundrian
sundrian
Old English
Verb
sundrian
- to sunder
Conjugation
Conjugation of sundrian (weak class 2)
| infinitive | sundrian | tō sundrianne | 
|---|---|---|
| indicative | present | past | 
| 1st-person singular | sundrie sundriġe | sundrode | 
| 2nd-person singular | sundrast | sundrodest | 
| 3rd-person singular | sundraþ | sundrode | 
| plural | sundriaþ sundriġaþ | sundrodon | 
| subjunctive | present | past | 
| singular | sundrie sundriġe | sundrode | 
| plural | sundrien sundriġen | sundroden | 
| imperative | ||
| singular | sundra | |
| plural | sundriaþ sundriġaþ | |
| participle | present | past | 
| sundriende sundriġende | (ġe)sundrod | |