Definify.com
Definition 2025
protrudens
protrudens
Latin
Participle
prōtrūdēns m, f, n (genitive prōtrūdentis); third declension
Inflection
Third declension.
| Number | Singular | Plural | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Case / Gender | Masc./Fem. | Neuter | Masc./Fem. | Neuter | |
| nominative | prōtrūdēns | prōtrūdentēs | prōtrūdentia | ||
| genitive | prōtrūdentis | prōtrūdentium | |||
| dative | prōtrūdentī | prōtrūdentibus | |||
| accusative | prōtrūdentem | prōtrūdēns | prōtrūdentēs | prōtrūdentia | |
| ablative | prōtrūdente, prōtrūdentī1 | prōtrūdentibus | |||
| vocative | prōtrūdēns | prōtrūdentēs | prōtrūdentia | ||
1When used purely as an adjective.