Definify.com
Definition 2025
brinnan
brinnan
Old Saxon
Verb
brinnan
- to burn
Conjugation
Conjugation of brinnan (strong class 3)
| infinitive | brinnan | |
|---|---|---|
| indicative | present | past |
| 1st person singular | brinnu | bran |
| 2nd person singular | brinnis | brunni |
| 3rd person singular | brinnid | bran |
| plural | brinnad | brunnun |
| subjunctive | present | past |
| 1st person singular | brinne | brunni |
| 2nd person singular | brinnes | brunnis |
| 3rd person singular | brinne | brunni |
| plural | brinnen | brunnin |
| imperative | present | |
| singular | brin | |
| plural | brinnad | |
| participle | present | past |
| brinnandi | gibrunnan, brunnan | |